~Zelly~

Var hos min läkare i torsdags. Jag hade 50 % sjukskrivning till idag, men han förlängde den månaden ut, sen får vi se vad som händer. Min hand är fortfarande inte ok och jag måste erkänna att jag nu börjar bli lite orolig.

Han säger att jag inte ska oroa mig, men jag kan inte låta bli att inte göra det. Har haft så ont så länge nu, det är väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag blir lite rädd/nojig att den inte ska bli lika bra som den var förr.

Jag blev rikigt besviken på en kollega för ett tag sen som arbetar på en annan avdelning. Jag har en speciell skena som jag bär på handen/handleden. Har haft den ett bra tag nu, den hjälper mig att hålla handen stadigare osv. Hon klämde ut sig "ta bort den där och sluta fejka". Do I even need to say hur jävla irriterad, arg, besviken och ledsen jag blev. Jag vet att hon inte menar det, hon är sån som person, som hela tiden ska försöka skämta, vara rolig och sarkastisk. Men det är verkligen inte roligt att höra det, även fast hon skämtade. Jag har så ont ibland att jag knappt kan sova. But what goes around goes around. Här om dagen stukade hon foten eller liknande, får hon se hur det känns och kanske någon ber henne "sluta fejka". Kanske inser hon att hon inte är så jävla rolig ändå. Sen att inte heller vissa av ens vänner heller verkar fatta hur ont jag verkligen har och inte hör av sig för att bara kolla hur man mår är en annan sak som gör en lite ledsen. Men I guess you see peoples true colours när det verkligen gäller.

Nu känns det som att detta inlägg blev lite väl dramatiskt och känsloladdat, men jag antar att jag känner mig lite nere för tillfället.